Frontallobsdemens

By | 2016/02/17

Frontallobsdemens kallas också frontotemporal demens och pannlobsdemens och drabbar framförallt yngre personer, 50-60-årsåldern. Vissa drabbas så tidigt som i 40-årsåldern. Vid en frontallobsdemens förtvinar nervcellerna i pannloben och de främre tinningloberna. Liksom vid den vanligaste demenssjukdomen, Alzheimers, progredierar sjukdomen långsamt. Hjärnans främre delar styr bl.a. personlighet, självkontroll, socialt beteende, planering, koncentration, omdöme, insikt, impulskontroll och vår förmåga att uttrycka oss. När frontallobens neuroner degenererar och dör kommer dessa funktioner att fungera allt sämre. Vad som orsakar och utlöser sjukdomen är oklart, men forskare har hittat ärftliga faktorer. Män och kvinnor drabbas i samma utsträckning. Av alla demenssjukdomar står frontallobsdemens för cirka 10%. Frontallobsdemens kan orsakas av flera sjukdomar; frontallobsdegeneration, Picks sjukdom, ALS.

Symtom
Anhöriga misstänker att något är fel när den drabbade vanligtvis förlorar omdömet, personen kan få vredesutbrott, blir självupptagen och känslomässigt avtrubbad. Eftersom symtomen framträder långsamt är det svårt att i tidigt skede misstänka och upptäcka att det rör sig om en demenssjukdom. Rastlöshet, hypersexualitet, ökad alkoholkonsumtion, större matintag och att sluta bry sig om sin hygien är andra vanliga symtom. Längre fram i sjukdomen blir den drabbade allt mer passiv och språket försvinner. Hallucinationer och vanföreställningar är vanliga. Minnes- och orienteringsförmåga kan vara intakt relativt långt in i sjukdomen men allt eftersom försvinner även denna förmåga.


Diagnos
Det är vanligt att sjukdomen feltolkas som en depression, schizofreni eller hypomani (vanligt med feldiagnos). En neuropsykiatrisk utredning kan i tidigt stadium känna igen en frontallobsdemens. Som alltid vid misstanke om demenssjukdom ska en utförlig utredning göras. Aktuella utredningar är; MMSE (Mini Mental State Examination, uppskattar den drabbades kognitiva förmåga), CT-hjärna, ev. magnetröntgen, prov på ryggmärgsvätska (LP),

Behandling
Det finns idag inga läkemedel som botar frontallobsdemens. Symtom som aggressivitet, depression och hallucinationer kan dock föranleda läkemedelsbehandling. Liksom för övriga demensdrabbade är en psykiska och sociala miljön mycket viktigt och kan tillsammans med kompetent vårdpersonal få bort oönskat beteende. Allt eftersom sjukdomen fortskrider behövs heldygnsvård, ofta på ett särskilt boende med inriktning på demensproblematik.
Anhöriga, som ofta till en början hamnar i konflikt till den drabbade, behöver mycket stöd, och på grund av sjukdomens relativt tidiga debut kan den drabbade dessutom ha hemmaboende barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *